Johanna Eriksson

Jag har spillt en massa äppeljuice på mitt tangentbord, så nu när jag gör mellanrum blir det typ minst två stycken och jag måste gå tillbaka och ta bort hela jävla tiden.
Mitt liv är inte lätt alls kan man säga.
Till exempel så har det kommit till min vetskap att min profilbild på facebook såväl som på alla andra forum är sedan länge utdaterad, eftersom jag trots allt hunnit klippa håret både en och två gånger sedan den togs.
Men hur fan ska det gå till då? Jag har inte tid att vara snygg. Jag går ju omkring och är ful och trött mest hela tiden just för jag vet att jag INTE ska fotas, samt att jag har viktigare saker att tänka på som icke kräver att jag skrapar ihop det lilla attraktiva jag har i min karaktär och sätter det på display.
Fan, jag och Nina övertalade praktiskt taget hela graf-klassen att komma i de segaste kläderna de ägde idag, bara för att vi skulle ha mindre dåligt samvete för vår kärlek till mys-onsdagar. Vad är det för fel på att vara äcklig liksom? 

Förresten.
Tills jag börjar plåta lite aktuella bilder får ni nöja er med diverse gamla. Såsom denna snart 1åriga på mig och småsyskonen. Men det orkar ni väl med? Va? Seså. Sluta tjata nu.

Finns det nåt värre än när man drar sig för att svara i telefon för att man känner sig så bekväm, och när man väl går dit och svarar så har jäveln i andra änden lagt på?

"Meningen med livet är balans mellan bekvämligheten och hungern"
- Min bror

Och jag hade fan inte kunna sagt det bättre själv. För tillfället är jag nyäten och glad, fast inte länge till. Måste dra igång med helvetet till historiearbete vi har att göra. Vetenskaplig rapport - de orden kommer förevigt klinga lika förfärligt som döden i mina öron efter tre år på gymnasiet. Lika bra att sluta skjuta upp och sätta igång, men det vet vi alla är lika jävligt varje gång.

Äh, ta det lugnt. Ta en toy.

Ja vad fan. Nog får den här förkyldningen på käften den också, jojomen så småningom så. Hade troligtvis behövt en vilodag extra imorgon, men det visar sig att det bara var en drömtanke. Nina kom dock förbi och busade med jycken, som ni ser ovan, och så såg vi till att få undan lite historiaplugg, (Betoning på lite). För tillfället vill jag dö i mina händer för att jag är så täppt, men om jag ska impa lite på mig själv så ska jag satsa på att jobba lite med julklappsprojektet + ännu en novell som ska skrivas till på måndag. Och det är väl alltid skönt att vara klar i förtid, inte sant? 

Jaaa, hörrenini. Tappra krigare är vad ni är, som fortfarande inte övergivit mig efter så många dygn ni tvingats gå hungriga, suktande efter min fantastiska blogg. Skäms på mig. Jag pallar inte gå in på skiten allt för långt. Hål kan ju bli så jävla djupa om man gräver ordentligt som ni vet. Kör en liten sån här istället:

Detta har hänt:

- Jag har plöjt mig genom en månads skolhelvete med Nina Norberg som ende kumpan
- Jag har beställt superduperduperisuperfina stövlar som snart kommer med posten
- Jag har återupptäckt min ungdomskärlek Iron Maiden
- Jag har hatat allt och alla
- Jag har varit ensam
- Jag har älskat allt och alla
- Jag har varit så populär att jag knappt hunnit med
- Jag har gått på klassfest
- Jag har längtat efter sommaren
- Jag har hjälpt vänner
- Jag har läst en bok
- Jag har gjort en julkalender
- Jag har blivit sjuk 198357349857 gånger
- Jag har gjort sånt jag inte ville göra
- Jag har druckit äppeljuice
- Jag har gråtit
- Jag har varit gymnasieguide
- Jag har återupplivat min fikus
- Jag har tagit ansvar
- Jag har inte sovit
- Jag har gjort universums snyggaste önskelista
- Jag har pajjat ihop totalt och liksom inte riktigt hittat tillbaka än

 

 

Den där sista lät ju fett jävla deprimerande, eller hur? Jag är paj. Och där har ni väl kanske största anledningen till varför bloggen varit hel-tom alldeles för länge. Men ta't lugnt jag ska fixa det mig. Träffar en sån där kurator och grejer, så nu lär det väl börja gå uppåt snart. Jag ska försöka vara lite kulig här nån gång om sänder också, så här i juletid och julefrid. Vad säger ni?