Johanna Eriksson

Jaaa, hörrenini. Tappra krigare är vad ni är, som fortfarande inte övergivit mig efter så många dygn ni tvingats gå hungriga, suktande efter min fantastiska blogg. Skäms på mig. Jag pallar inte gå in på skiten allt för långt. Hål kan ju bli så jävla djupa om man gräver ordentligt som ni vet. Kör en liten sån här istället:

Detta har hänt:

- Jag har plöjt mig genom en månads skolhelvete med Nina Norberg som ende kumpan
- Jag har beställt superduperduperisuperfina stövlar som snart kommer med posten
- Jag har återupptäckt min ungdomskärlek Iron Maiden
- Jag har hatat allt och alla
- Jag har varit ensam
- Jag har älskat allt och alla
- Jag har varit så populär att jag knappt hunnit med
- Jag har gått på klassfest
- Jag har längtat efter sommaren
- Jag har hjälpt vänner
- Jag har läst en bok
- Jag har gjort en julkalender
- Jag har blivit sjuk 198357349857 gånger
- Jag har gjort sånt jag inte ville göra
- Jag har druckit äppeljuice
- Jag har gråtit
- Jag har varit gymnasieguide
- Jag har återupplivat min fikus
- Jag har tagit ansvar
- Jag har inte sovit
- Jag har gjort universums snyggaste önskelista
- Jag har pajjat ihop totalt och liksom inte riktigt hittat tillbaka än

 

 

Den där sista lät ju fett jävla deprimerande, eller hur? Jag är paj. Och där har ni väl kanske största anledningen till varför bloggen varit hel-tom alldeles för länge. Men ta't lugnt jag ska fixa det mig. Träffar en sån där kurator och grejer, så nu lär det väl börja gå uppåt snart. Jag ska försöka vara lite kulig här nån gång om sänder också, så här i juletid och julefrid. Vad säger ni?