Idag gråter vi.
Det är med fasansfull sorg jag idag mottar nyheterna om att Jon Lord, den makalösa keybordisten, som enligt mig gjort Deep Purples låtar lika ikoniskt oförglömliga som Ritchie Blackmore, har avlidit. Jon Lord var en otrolig begåvning med rötterna i klassisk musik, vilket han unikt förankrade i Deep Purples symboliska sound. En magiker är död, och himlen är lite mörkare sett nedanifrån. Men för att citera min vän Cecilia; Himlen måste ha en jävla fin orkester ändå. Förutom att jag känner mig alldeles fruktansvärt sorgsen och besviken så kan jag inte undvika att bara bli så jävla jävla arg. Än en gång så tappar vi en av de bästa till cancern, och för tillfället kan jag nog inte komma på ett fulare ord än just "cancer". Jag är så arg, så arg. Och vad som egentligen gör mig argast är att det finns ingen att klippa till för det heller. Det finns egentligen väldigt lite att säga. Av med hatten, fäll en tår. Rest in blissful peace, my good sir.
