The Anti-Kosmik Magick

Hej, mitt liv är rätt omkullvält just nu så jag ligger lite lågt här på bloggen medan jag städar upp skiten. Här är en bra låt så länge.

Scorpion Child.


Hejjjj allesammans. (Det finns förövrigt inga coola sätt att inleda ett blogginlägg).
Hur har dagen varit hittills? Min har hållt måttet kan man minst sagt säga. Vaknade senare än planerat efter att ha sovit som en gud, tog det jävligt lungt under en lång period, båten blev bärgad, jag gymmade armsen och nu väntar jag på att min egen lilla trollunge ska komma och hälsa på. (Rebecca alltså). Men ska duscha först. Det är ju otrevligt att lukta svett liksom. Skön låt/video/pojke-ar ovan förresten. Kolla kolla!

KADAVAR.



Hej kompisar. Jag vet att menyn har hoppat upp och lagt sig över inläggen. Men jag jobbar på det va, det kommer fixa sig så fort jag hittat vad som är felet. Men i övrigt, visst har bloggen blivit fin? Fortfarande en del finkänsliga förändringar, men det är nog fixat innan dagen är slut. Tänkte visa upp min nya skiva också. Hur coolt omslag på en skala 1-10? Jag dör vad granna män. Jag bifogar några samples här nedan.


Walk In The Blue Light.

Finns det någon som möjligtvis kommer ihåg det här inlägget..? Om inte, så kan jag bara meddela att vid tillfället det inlägget skrevs startade en period av gravallvarlig Pentagram-hysteri. Jag vet inte hur många gånger jag spelat den där jädra trailern. Men det spelar ingen roll, för antalet gånger jag skrivit in titeln på CDON/ThePiratebay/Ginza/TankaFetast/Vuze/Google..etcetera etcetera, är fan oändligt.
Varenda cell i min kropp grät efter den där jävla dokumentären. Men ingenstans gick den att hitta.
För att citera pojkarna i Obiter Dictum;
“När man är en del av en generation där ledordet är ‘med ett klick bort’, så blir det ju fruktansvärt jobbigt när man blir tvungen att vänta”.
Då kan ni tänka er att jag inte var långt ifrån tårar då denna dök up i brevlådan efter mitt helvette till dag. Väntat en månad sen jag skickat efter den från amazon.com, vilket verkar vara enda stället den går att få tag på.
Jag är så satans lycklig, jag hoppar nog middagen och trycker på play.

Rocking the Night Away.

Morsning alla gullegrisar. Vet ni vad? Jag skriver ifrån päronens bärbara lilla PC. Jag har nämligen gått och blivit rörelseförhindrad. Det blev ju en del konkande på möbler igår, bland annat mina två pyramidformade betongblock till högtalare (som jag förövrigt älskar med allt jag äger och har), så ryggen strejkar liksom. Konkurs. Vill inte vara med längre. Walk over. Allt möjligt, och därmed blir jag sängliggandes med en uppsats på magen och en tekopp till vänster.
Jag har ju alltså inga bilder dårå, men ni ska få se nåt annat kul. Witch Cross. Ett danskt band som sökte lyckan cirka 1984, slog aldrig igenom, men släppte ett album som snurrat ganska bra här hemma de senaste dagarna. Tyckte denhär promo videon av dem var så rolig bara. Så 80-tal. Så ung. Så dansk.

Get where I belong.

Åh det åskar som om man vore i helvetet, det vill jag lova. Efter en mycket hektiskt dag sitter jag här hemkommen från gym och jobb och bank och skola. Ska pallra mig in i duschen så fort som möjligt och därefter röja undan lite i köket så min fina pappa blir lite glad. Har längtat hem hela dagen efter att jag såg att IKEA katalogen ÄNTLIGEN hamnat i våran brevlåda. Det var väl för fan på tiden. Ska koka mig en kopp grönt mango-te och bläddra igenom den till tonerna av underbara Free. Jag lägger upp en låt för er som vill vända en kanske görtråkig och jobbig onsdag till något väldigt fint.

First Daze Here

Goddagens vänner. Sitter pyjamasklädd och hungrig och väntar på att livslusten ska komma, så väl som den här dokumentären som jag skulle kunna sälja min själ för att få se, men som inte finns att få tag på inom detta universum. Den handlar om den mytomspunna frontmannen till Pentagram, Bobby Liebling och en våghalsad chansning att få loss honom ur sitt +40-åriga heroin & crack missbruk, och ut på scenen. Snälla, snälla, snälla kolla in trailern. Så jävla bra att jag får gåshud. Gråter lite på slutet.


Idag gråter vi.

Det är med fasansfull sorg jag idag mottar nyheterna om att Jon Lord, den makalösa keybordisten, som enligt mig gjort Deep Purples låtar lika ikoniskt oförglömliga som Ritchie Blackmore, har avlidit. Jon Lord var en otrolig begåvning med rötterna i klassisk musik, vilket han unikt förankrade i Deep Purples symboliska sound. En magiker är död, och himlen är lite mörkare sett nedanifrån. Men för att citera min vän Cecilia; Himlen måste ha en jävla fin orkester ändå. Förutom att jag känner mig alldeles fruktansvärt sorgsen och besviken så kan jag inte undvika att bara bli så jävla jävla arg. Än en gång så tappar vi en av de bästa till cancern, och för tillfället kan jag nog inte komma på ett fulare ord än just "cancer". Jag är så arg, så arg. Och vad som egentligen gör mig argast är att det finns ingen att klippa till för det heller. Det finns egentligen väldigt lite att säga. Av med hatten, fäll en tår. Rest in blissful peace, my good sir.

 

Random Patterns In Red Light.

 
Nu när jag troligtvis inte har sovit mer än nån timma, skrattat som en dåre och kanske utforskat det nya området jag befinner mig på så passar det väl utmärkt med ett stycke cosmo-hypnotisk konst i sin renaste form. Videon är av det svenska bandet Mörka Vatten som börjar göra ett rejält gött intryck på mig. Oerhört behagligt för mitt estetiska sinne såväl som musikaliska hjärta.

Blackmail.

Bra löptur. Men nog är det väl själva fan att man hela tiden ska slita upp nya skavsår gång på gång. Aja, sitter i alla fall och käkar proteinpulvergröt med banan för tillfället. Inte riktigt så gott som jag hade hoppats, men jag är glad ändå. Solen skiner måttligt och i högtalarna har jag ett gäng tjejer som alltid slår allt och alla när det kommer till badassery. Jag rekommenderar varmt klippet ovan. Chills redan sekund 41.

Liar.


God morgon kompisar. Hela Piteå stormar sönder, så utomhusklimatet just idag är inte det mest inbjudande. Inte mig emot dock. Då har jag en ursäkt att sitta inne och peta ännu mer på designen. Det kommer bli fint det här, jag lovar. Under tiden hypnotiserar jag mig själv med detta mästerverk av Henry Rollins. När han blir president, då vet vi att världen är på väg åt rätt håll.
 

Vi e som syster sol och moder måne.




Medan Luleå tampas med snö under Junis första dag, gläds jag åt Piteås grönska som verkar bestå. Nu är det inte länge kvar till sommarlov alltså, och jag tror tamejfan att jag aldrig någonsin förtjänat det som jag gör nu. Ett jävla hundgöra har det varit under vårterminen. Det kanske inte gör saken så mycket fabulösare att det pågår en massa drama överallt, men det får helt enkelt passera. Räddaren i nöden var min älskade Sara som drar till starkare solar imorgon, Turkiet. Det hade ju inte varit helt dumt må man säga. Men jag nöjer mig med loppis ihop med fina tjejer. Nu är jag hungrig och längtar till morgondagens frukost. Egentligen är det ju rent utav chockerande att jag faktiskt sitter uppe den här tiden på natten, men alla idéer och summer feelings överrumplade mig lite granna, och jag kunde inte riktigt sluta planera inför helgen. Det känns som att det är en ommöblering på G, och sen så ska det ju jobbas och städas som vanligt. Jag säger god natt med lite härligheter från Edward Sharpe & The Magnetic Zero's nya.

Edward Sharpe & The Magnetic Zero's - Man On Fire

At The End Of a Smile There's a Laugh 'n' 1/2.




Näeh, men hur trevligt ser jag ut att ha det på en skala 1-10? Rätt jävla jobbigt det här alltså. Pluggeri Pluggera. Jag kokar mig en balja te, och så kommer Rebecca över som moraliskt stöd och förhörshjälp, så helt hemskt är ju inte livet. Försöker bara hålla mig från Spindelharpan och iTunes så ska nog allt gå bra. Här har ni en djävulskt bra låt som jag lyssnat lite för många gånger på det senaste dygnet.

D-A-D, Laugh 'n' a 1/2.


Blood on the Snow.



Efter en 30 minuters powernap kände jag mig som en ny människa. Men sen kom morsan hem som på eld och stämde ned humöret för oss alla med lite kärringartade fasoner. Jag har fåt pejl på henne nu dock, med lite kycklingspett och jordgubbssallad till middag. Rebecca kom till och med förbi en liten stund efter skolan och hjälpte till att hacka avokado. Så nu är humöret på topp igen. Jag slavar på med världens mest ointressanta media-plugg och tackar Jesus för att vi inte har MSK i 2an. Dessutom är ju Coven så jävla bra att man måste kröka tårna lite granna. Lyssna vettja. Har ni någonsin funderat hur Metallicas James Hetfield, Ronnie James Dio och Grace Slick från Jefferson Airplane låter kombinerade i en kvinnlig frontman för ett satanistiskt 60-tals rockband, så är det bara att trycka på play. Man får ju ha lite överseende med kvalitén med tanke på åldern. Men jag tycker det låter fan så bra i alla fall.

Ramon.



God morgon ungar. Idag är en bra dag, det har jag bestämt. Jag laddar upp med go musik, lite sovmorgon och mys med valpen. Förmodligen jäkligt seg skoldag, och så ska jag ju och jobba sen direkt efter skolan - men efter det! Då jävlar blir det myskväll el ultimate. Vilodag idag. Välförtjänat som fan också. 6 dagars hård jävla gymträning samt skola som brinner en i huvudet konstant. Plugg i helgen, men inte idag. Det är förbjudet. Skola nu, ses!

Richie Havens - The Parable of Ramon.

Machine Gun Man.



Tja, vad var det jag sa? I Piteå anpassar sig vädret efter humöret. Så i morse vaknade jag, tittade ut och upptäckte något som liknade en lyckad julaftonsmorgon. Det är bara det att det är April på söndag, och jag vet inte om den här snömängden är acceptabel. Idag, då jävlar ska jag skina. Men först är det frukost och lite andra morgongrejjer som ska hanteras. Lyssna på den här, det gör jag.

Zakk Wylde - Machine Gun Man, live.

Det närmsta jag kommit ett oprovocerat nervöst sammanbrott.



Sådär ja. Jag gjorde mig allt en skål nyttig bananglass, satte mig på altanen i vårsolen och lyssnade på Filip & Fredriks podcast. Sen hände nånting. Troligtvis det närmsta jag kommit ett oprovocerat nervöst sammanbrott. En hel hink känslor och mindre trivsamma minnen sköljde över mig och jag fick panik. Tog cykeln och försökte komma på nåt ställe att gömma mig på, men det var folk överallt och jag var rädd. Hamnade slutligen bakom ett träd och grät lite grann. Grät ganska mycket. Visste inte vad jag skulle göra sen, så jag cyklade vidare till stan och knäppte några kort i svartvitt på tv antenner och annat tjafs. Kom hem. Somnade i soffan och vaknade nu, nästan 4 timmar senare. Allt jag kan göra är att lyssna på den här.


Radical Face - Welcome Home

Wicked World.


Oracle Fox med ljuva tillbehör.

Lugn ba' lugn. Snart ska det bli ordning på den här skiten. Kul bilder och allt. Men igår var morsan tvungen att hjälpa mig lyfta ett glas vatten, jag fick inte upp det. Jag är med andra ord ganska svag och det är svårt det där med maten. Alltså är det rätt jobbigt att fota. Men... ett stycke musik och en inspirationsbild ska det väl kunna bjudas på?


Black Sabbath - Wicked World.

Swords & Tequila.



God morgon mina vänner. Det är med stor glädje jag nu kan meddela att mina polisonger äntligen går att sätta upp för första gången sedan tidig maj, 2011. Det blev tamejtusan besöksrekord igår, och statistiken överstred 100-strecket. Allt tack till en ny frisyr. Roligt! Ni är så varmt välkomna in i min lilla bubbla om ni skulle vilja stanna. Skolan börjar cirka halv elva, och jag har nyttjat min sovmorgon till fullo - jag har inte gjort ett skit. Helt underbart. Jag ligger bara i min ljuva prinsessäng och lyssnar på Riot med en kopp te vid min sida. Ska dock se till att börja röra på mig. Ni får ha en superb dag, loved ones. Här är en kickass låt.


I'd give you the moon if it were mine to give.




Ja jävlar vad jag kan. För nuvarande rattar jag inte mindre än 8 olika tekniker; redigerar bilder, lagar laddare, fixar musiklänk, bloggar, dammar av tangentbordet, ramar in foton, äter banan och smörjer ansiktet, smsar ut inbjudningar och ringer morsan - samtidigt. Inte dåligt med andra ord På 8 minuter och 36 sekunder har jag blivit en funktionsduglig bokhylla rikare och 40 kronor fattigare. Kändes minst sagt överkomligt må jag säga. Nu ska denna skönhet målas, spikas och slipas, sedan är vi ett steg närmare i rumsutvecklingen. Wicked~



Humble Pie - For Your Love | Live & Acoustic
Den här gobiten förgyller dagen. Jag har svårt att bestämma mig för vad som är vackrast; musiken eller männen..?
ICA Ankaret om 45 minuter. Det blir tacokväll med finbrudarna. Underbart!