Shit.
Dagen började för jävligt alltså. Försov mig och missade därmed all chans till efterlängtad morgonpromenad och genomgående struktur för dagen. Glömde mobilen hemma, hade tal första lektionen (trodde för övrigt att jag skulle kollapsa av nervositet), sen bara en allmänt seg skoldag. Torsdagar är värst. Och inte blir det bättre för att man får genomlida dem som en hormonell älg. Efter vi slutat höjdes all sinnesstämning med 110% när jag och Sara äntligen fick ses. Det var länge sen, och det var precis lika mysigt som vanligt - om inte ännu bättre. Middag fick jag också, double score. Sen var det bara att sätta sig på hojen och rulla mot gymmet. 19.20 ramlade jag in genom dörrarna, och var stennöjt därifrån 22.10. Hungrig och glad möts jag av min far i hallen med en allvarlig blick över plytet.
- Det där var dumt av dig, sa han.
Jag stog som ett jävla frågetecken och tog emot oroliga föräldrars arga anklagelser. Jag hörde ju av mig.. Men enligt farsgubben tränar ingen normal människa fram till tio, oavsett. Mor min hade till och med varit ute och letat. Vad är jag för offer egentligen? Du ligger jag här och surar i sängen. Nyduschad och brutalstretchad. Imorgon blir det välförtjänt vilodag, men det ska ändå till med en kortis till morgonpromenad. Det var väl en sån där 50/50 dag antar jag, men nu säger jag i alla fall god natt.
