Malmö
Ah, och så bodde man här i sin drömlägenhet, i Sveriges sydligaste stad. På väggarna är det tomt, och i samtliga två rum och kök samsas ca fem större möbler om kvadratmetrarna som saknar mattor men inte damm. Man saknar gamla rummet lite grann, men mest saknar man att känna nån. I Piteå var det svårt att gå på stan utan att heja på åtminstone en bekant. Nu är man bara ett litet litet sandkorn i denna jättesandstorm och ingen vet vad du heter. Kan låta deppigt, men det är det väl ibland. Jag har i alla fall honom, och vore det inte så så hade jag ju knappt fungerat.
