Typ 1 cm.
SHIIIIT alltså. Nä fyfan nu har jag suttit stilla alltför länge. Hur kom jag fram till detta revolutionerande faktum, undrar ni? Jo, elever. Så här är det, att när jag, eran älskade super-matte, blir överinspirerad, vilat-alldeles-förlänge-så-man-blir-trött-istället-trött, och har ett skrivbord så jävulusiskt stökigt att man typ blir äcklad, då så jobbar jag med vad jag har framför mig. Kreativt, tänker ni kanske nu. Jovars. Om man nu ska vara hygglig. Klyftig? Nej för faan.
I min skrivbordsröra fann jag följande instrument: En fickspegel med en funkig bild av EVE - The Alan Parsons Project på baksidan, en resesizeflaska med handdesinfektion, samt en pistagegrön, rostig ögonbrynskniv inköpt ca 2010.
Shit, det här blir najs tänkte jag, och började varsamt nagga på insidan av mina stackars ögonbryn.
Shit, det här blir najs tänkte jag, och började varsamt nagga på insidan av mina stackars ögonbryn.
Ja och nu har jag väl typ halva kvar. Eller äh, ska inte överdriva. Typ ingen i min familj märkte ett dugg men det KÄNNS som om jag ser ut som ett brännskadeoffer. Fast i själva verket tror jag inte det saknas mer än en halv centimeter. Ser nog inte helt tokigt ut. Kanske lite mer timid i framtoningen då mina annars ganska arga ögonbryn har tappat sin karaktär.
Jag är fett hungrig. (Ser ni hur viktigt det är det där med särskrivningsregler?)
Jag är fett hungrig. (Ser ni hur viktigt det är det där med särskrivningsregler?)
