Farväl.



JA. Okej. Jag suger.. förlåt. Men näjj, jag tänker inte be om ursäkt, ty ett enormt drama har utspelat sig just ikväll och därav blev En Agnes i Timmen aningen uppskjuten. Jag ska berätta.
 
Planen var glasklar. Jag skulle äta god fredagsmiddag ihop med min familj. Därefter skulle jag duscha, bajsa, ta på mig myspyjamasen och rulla mot mina väninnor som väntat på mig inför en angenäm kväll tillsammans. Nån stans där emellan var det väl tänkt att jag skulle trycka publicera på det inlägg jag nästan färdigställt, känt som "Premiären av En Agnes I Timmen". Men när det känns som om allt ska gå rätt, det är väl då det går fel, inte sant?
 
Vi hade nästan avslutat vår gemensama fredagsmåltid, men i traditionell Eriksson-anda satt vi kvar och jäste lite vid bordet medan vi diskuterade diverse nyheter och annat.  Telefonen ringer.

- Ringer dumjävlarna halv sju på en fredagkväll...? sa far.
- Låt det ringa, vi ringer upp sen, sa mor.

Men lillasyster var ack så nyfiken och kunde inte hålla sig, utan sprätte snabbt iväg till nummerpresentatören och högläste siffrorna på den neon-orangea displayen. Men ingen kunde placera numret.

- Låt det vaaa! kom ännu en uppmaning. Syster gick och satte sig igen.
Det går 30 sekunder, sedan ringer det igen.

- Men nog är det väl själva fan... att folk inte fattar? Far var irriterad.
- Äh, ge dig nu Larsan, sa mor och reste sig från bordet. Hon sträckte sig nu efter telefonen och vi satt som tysta möss och lyssnade efter minsta hint om vem 'dåren' kunde vara.
En mängd chockade "men nejj!" och "oh jösses" och "amen vad faan" kom nu från köket där mor min stod och samtalade. Där efter ett klick och en siren-rop.

- Hallå hallå! Ni måste ner till bryggan! BÅTEN HÅLLER PÅ ATT SJUNKA.

Nyäten och fredagstrött var det bara att hoppa i stövlarna och bege sig. Mycket riktigt, där låg hon. Som ett sjöodjur vid sina sista andetag tittade hon upp med blott nosen medan metspön och dylikt flöt runt i närheten.
Det var bara att hugga in. I vad vetefan, men vi slet och drog och klippte och välte och lyfte och hissade, men snart var det över. Mörkret föll inpå och stormen var stark. Vi var tvugna att ta farväl.

Jag har inga bilder dessvärre. Ni vet.. det var för känsligt. Jag sparar En Agnes I Timmen tills imorgon bitti. Jag är ändå uppe tidigt, så det passar. God natt vänner.
 
Ps. (SKITVIKTIGT) notera att typsnittet på bilden helt klart är samma typsnitt som det på bregottpaketen? HUR COOLT?


Skriv nåt trevligt:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: