Johanna Eriksson

Eftersom jag är en enormt festlig ungdom spenderar jag midsommaraftonskvällen nyduschad i sängen med en kopp te i ena handen fjärrkontrollen i andra. Vovven ligger utmattad intill mig och myser. Det känns underbart. Skogslöpningen var en dröm också. Inte en mänsklig själ i spåret, förutom mig själv, solnedgången var bland det vackraste mellan träden. Det kändes som att man väntade på att enhörningarna skulle rusa ut och entra allt det vackra också. Sköna endorfiner och träningsvärk, kriminalserier på TV. Det är perfekt. Och tro nu för fan inte att jag är så himla forever alone att jag inte har något val annat än att umgås med mina föräldrar. Närå. Fullt så utsatt är jag inte. Men det handlar om prioriteringar liksom. Jag finner mig själv ypperligt härlig att umgås med, men nu är det väl bäst att jag slutar med självkomplimangerna innan jag trillar omkull. Puss på er alla. Stay safe tonight.