Stekta gröna tomater.
Det går lite tungt just nu. Åkte en sväng hem till allra raraste Sara, såg Stekta Gröna Tomater, myste, drack te och plöjde därefter en timmas promenad. Och tur var väl det, ty bloggutvecklingen & samhällsstuderandet har fått min träning att lida lite de senaste dagarna. Sorgligt nog kommer även sömnen få ta lite stryk nu ett tag tills jag tar helg & sportlov. Alldeles för mycket i skallen för att kunna få rätsida på något över huvud taget. Aeh, det blir till att strukturera nu en stunt, sippa grönt te och plugga mera. Om några dagar är jag normal igen, jag lovar. Bilden är förövrigt en ersättare eftersom jag heller inte riktigt kommit in i rutinerna som superfotograf-bloggare. Denna är från i December, min och odågornas julklapp till los föräldrar. Käraste Agnes fotade. Ska inte ljuga, vädret var åt helvete, bilden är underbar.
